Nittiosexkommaelvapoäng!

Det är klart att tröttheten känns lite extra i kroppen denna dag. Natten blev lång men läsningen ett sant nöje. Det är givetvis The Wine Advocates utgåva # 185 jag tänker på och dess rapport från Chateauneuf du Pape årgång 2007. En del förväntade resultat och några överraskande – både positivt och negativt. Om årgången generellt skriver Parker följande:

“Tasting the 2007s out of bottle has confirmed my thoughts – this is a truly historic and profoundly great vintage. As the following tasting notes and commentary suggest, this may be the most compelling vintage of any viticultural region I have ever tasted. I say that because the quality of a vintage is not only measured by what the reference point estates produce, but also by how well the generic appellations fare. I have never tasted better Côtes du Rhônes, Gigondas, or sumptuous, rich, complex Vacqueyras than the 2007s. Moreover, the profoundly concentrated, vividly aromatic, and remarkably fresh, yet substantial, full-bodied, and flawless 2007 Châteauneuf du Papes I tasted in the southern Rhône in late August and September were unforgettable.”



Vissa viner fick vad de förtjänade så att säga men jag tycker det finns en del betyg att förundras över.

Av alla de viner jag faktiskt provat och har en egen uppfattning om så upplever jag att Bob var lite snål mot följande viner (han kunde gott ha gett både två och tre poäng mer för dessa fyra):

Domaine de la Vieille Julienne, Chateauneuf du Pape (95p)

Domaine de Cristia, Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" (94+p)

Domaine la Barroche, Chateauneuf du Pape "Signature" (92p)

Domaine la Barroche, Chateauneuf du Pape "Terroir" (91p)

De jag upplever som allt för generösa och faktiskt i något fall mycket för höga poäng på är:

Clos du Mont Olivet, Chateauneuf du Pape "la Cuvée du Papet” (98+p)

Domaine Grand Veneur, Chateauneuf du Pape "Cuvée les Origines" (96p)

Paul Autard, Chateauneuf du Pape "Cuvée la Cote Ronde" (95p)

I övrigt en del riktigt trevliga överraskningar. Givetvis de två hundrapoängarna för Mas de Boislauzon, Chateauneuf du Pape "Cuvée du Quet" och Chateau de Saint Cosme, Gigondas "Hominis Fides". Nu har jag faktiskt provat bägge och håller med om att de har en exceptionell kvalitet. Själv stannade jag på 98 poäng men säger Bob 100 så är det 100 som gäller… eller kanske inte?

Mycket överraskande också - men inte helt oförtjänt var de 96 poängen till Domaine Raymond Usseglio, Chateauneuf du Pape "Cuvée Imperiale". Själv var jag något lägre men det var nog mest av "feghet".

Att Domaine de Ferrand fick 98+ poäng var in i he***te roligt! Jag gläds så med Philippe Bravay och hoppas att fler kommer att upptäcka hans viner. Även Isabel Ferrandos viner fick välförtjänt uppmärksamhet. Ett av dem är faktiskt vinet med ? i ett av mina tidigare inlägg. Läs mer här. Domaine de Saint-Prefert blev en riktig favorit i somras.

Det grämer mig dock en hel del att jag inte hunnit bli färdig med min egen rapportering innan Parker sa sitt. Jag lovar att försöka slutföra den så snart jag kan och att jag inte ska göra några efterhandskonstruktioner eller försköningar.

Lång dags färd mot natt!

Då jag satte mig både omtumlad och nöjd i bilen efter mitt besök hos Domaine de la Janasse borde jag ha återvänt till basen. Nu blev det inte så utan jag beslöt mig för att göra ett försök med ytterliggare ett besök. Detta för att hinna prova ett par viner som intresserat mig ett tag. Nu var det nog fel beslut för vinerna fick ingen ärlig chans efter den bedövande upplevelsen hos Janasse. Dessutom var jag nog allt för trött efter många provade viner och det kom istället mest att handla om att hinna med ytterliggare tre viner innan det blev stängningsdags. Jag inbillar mig fortfarande att jag hade tyckt bättre om de provade vinerna vid ett annat tillfälle och kanske borde jag ha återvänt för ytterliggare ett försök vid ett senare tillfälle. Nu blev det aldrig så. Därför kommer detta mycket att handla om en upplevelse som kändes som en besvikelse, istället för en upplevelse som skulle kännas som glädje - över att funnit en för mig ny bekantskap och eventuell framtida favorit.

När jag lämnat Courthezon och är på väg mot Philippe Bravay för att hämta mina viner beslutar jag mig för en liten omväg och ett extra stop på vägen. Precis när jag närmar mig egendomen ser jag honom körandes iväg i en stor vit skåpbil och tänker att det var ju själve den. Helt säker på att det är han kan jag inte vara eftersom jag tidigare bara sett honom på bild. Fast han är porträttlik och ser ut att ha samma gröna skjorta på sig som han har på många bilder. Jag chansar på att det finns någon annan där som kan öppna för mig. Det gör det inte. Däremot är dörren öppen och det är bara att kliva in. Det ekar helt tomt i den enormt stora provningslokalen. Inte en människa så långt ögat kan nå. Jag beger mig ut i vineriet och där verkar det vara lika öde. Stora rostfria tankar överallt och intrycket är enormt propert och påkostat, både provningsrummet utanför och själva produktionslokalen. Till slut hör jag ljud och inser att det är någon där inne varpå jag börjar ropa. Plötsligt får jag ett svar från någon som ber mig vänta. En kille i trettioårsåldern kommer mot mig och hälsar vänligt. Visst kan jag få prova vin men han tillägger att Jean-Paul just lämnat byggnaden.




Domaine Paul Autard som grundades 1924 ligger beläget strax utanför Courthezon med de flesta av sina parceller i närliggande vingårdar som alla ligger i den östra delen av distriktet. Man har sammanlagt 25 ha mark i AOC Chateauneuf du Pape varav 1 ha består av gröna druvor. Tillskillnad mot många andra producenter har man lägre andel mark utanför, än vad man har i, Chateauneuf du Pape och detta buteljeras då som AOC Côtes du Rhône (12 ha). Firman har nya fina lokaler som uppfördes 2005 av Jean-Paul Autard som för övrigt tog över ansvaret för egendomen endast 17år gammal. Som jag förstår det har man redan från starten 1924 alltid buteljerat hela skörden under eget namn. Stilen betraktas generellt som modern men Robert Parker har delvis en annan syn på saken:

“This gorgeous portfolio from proprietor Paul Autard includes a classically-styled traditional cuvee, a Cuvee la Cote Ronde, a decidedly modern-styled Chateauneuf du Pape, and the newest offering, the blockbuster Cuvee Juline which, despite the use of barriques for aging, is very much in the traditional school. The 2007s are all brilliant.”

Skörden genomgår hel avstjälkning och endast barriques används för lagring av vinerna från Chateauneuf du Pape. Dessa är:




Chateauneuf du Pape Blanc som görs i ca: 3500 flaskor per år. Görs av lika delar Grenache Blanc, Clairette och Roussanne. Jäsning och lagring på barriques. Genomgår däremot inte malolaktisk jäsning.

Chateauneuf du Pape som är firmans volymprodukt med ca: 71 000 flaskor årligen. Baseras på 70% Grenache, 15% Syrah och 15% Counoise. Lagras i 14 månader på 1-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée La Côte Ronde” som är en specialcuvée från ett enskilt läge vid namn Le Mourre de Gaud. Görs i en volym om ca: 10 000 flaskor årligen och gjorde sin debut med årgång 1989. Druvorna kommer från gamla stockar (75-100 år) och blandningen är 50% Grenache och 50% Syrah (även om det sägs ingå en del andra druvor också). Lagras i nya barriques under ca: 18 månader.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Juline" är en ny specialcuvée som lanserades första gången med årgång 2006 och den görs endast i ca: 2000 flaskor per år. Den är uppkallad efter Jean-Pauls två barn Jules och Pauline. I princip är råmaterialet och blandningen den samma som för "Cuvée La Côte Ronde” men vinifieringen skiljer sig åt. Jäsningen sker på barriques som står på högkant med ändstycket bortplockat. Efter avslutad jäsning försluts faten och lagringen fortsätter sedan på de samma.

Jag ber om att få prova de röda Chateauneuf du Pape cuvéerna och inget annat. Nu börjar en upplevelse som först nästan blir smärtsam. Efter all den söta och runda frukten hos Janasse slår en intensiv trä och fatkaraktär emot mig. Fast märkligt nog inser jag i skrivandes stund att jag nog egentligen gillade vinerna men att jag inte kunde ta dem till mig direkt efter föregående upplevelser. Dagens tidigare provningar hade levererat imponerande viner och då är det inte lätt att vara sist ut.

2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape har en purpurröd färg. Doften är först liten och en aning sluten. Efterhand kommer det kryddiga aromer med fikon och rökighet samt en dos kaffe. Kanske också en svag antydan av garrigue i bakgrunden.

Smaken är intensiv med kola, knäck och ekfat. Klart tuff med markerad strävhet och närmast avsaknad av frukt.

Ett inte alls integrerat vin som just nu känns avigt och obalanserat med eken liggandes utanpå. Ändå är det ett lovande och välgjort vin. Man måste imponeras av hantverket. Min erfarenhet av denna typ av vin med lagring är begränsad. Jag upplever det som om vinet är alltför tannindominerat och att de kommer från fat. Lite O-charmigt och hårt. Inte vad jag söker i viner från södra Rhône. Det räcker till 90 poäng vilket är i undre delen av Parkers betyg från fat. Han delade ut 90-93 poäng. Kostar € 27,- på plats. Wine Spectator 93 poäng.

2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée La Cote Ronde" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med smörkola, choklad, kokos och vanilj. Klart rökigt i stilen med massor av ekfatskaraktär. Läckert.

Smaken är tuff och intensiv med en eldig och stram eftersmak. Sträv med lakrits och trä, nästan hyvlat virke och sedan en antydan till frukt som letar sig igenom all fatkaraktär. En viss syrlighet finns även i smaken.

Doften är större och bättre än vad den är i det föregående vinet. Smaken är snarlik. Inte helt angenämt men precis som det första vinet upplever jag att det finns potential. Mycket karaktär och koncentration men också en hårdhet som inte stämmer med mina förväntningar. Inte riktigt min stil av vin och även om mina poäng blir ganska höga med 91+ känns det som det kvittar. Jag avstår och prislappen med sina € 38,- känns fel i mitt tycke. Parker anser från fatprov att betyget ska vara 92-94 poäng. Wine Spectator delar ut hela 95 poäng med följande beskrivning (James Molesworth):

“A stunner, combining the rich currant, fig and boysenberry fruit of the vintage with the region’s characteristic charred apple wood, graphite, aged tobacco and black tea notes. The long, invigorating finish is supported by riveting acidity and well-embedded grip. When power and finesse work together, it’s a beautiful thing.”

2007 Domaine Paul Autard, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Juline" har en mörk purpurröd färg. Doften är stor med choklad, kolasnören, fikon och rökta kryddor. Ganska typisk på sitt vis och dessutom angenäm.

Smaken är ren och på gränsen till syltig med en intensiv frukt och kryddighet. Choklad, lakrits och violpastill med tydliga inslag av ekfat.

Det här är vinet som jag hoppades skulle vara något av en sensation. Det blir inte riktigt så. I grund och botten gillar jag detta och tror dessutom att det är ett vin som kommer att bli mycket bättre med lagring. Ett riktigt kraftpaket som känns mycket modernt och kraftfullt i stil med Domaine Grand Veneurs och kanske även Domaine de la Mordorées viner. Däremot i relation till övriga provade toppviner under dagen framstår detta som det minst attraktiva. Kanske är det ett uns av trötthet som infinner sig när betyget stannar på 93/94 poäng. Parker positivare med 95-97 poäng från ett fatprov och följande kommentarer: ”My first note was “wow!,” and that was after tasting some truly great 2007s”. ”A remarkable cuvee, it should be one of the monumental wines of the vintage after sufficient time in the bottle.” Även många andra kommentarer på forum utrycker stort gillande för detta vin. I Danmark gick det nyligen riktigt bra då vinet fick utmärkelse som det nästbästa vinet i Smag & Behags tävling om bästa Chateauneuf du Pape. Jag avstår inköp eftersom prislappen i mitt tycke är för hög med sina € 50,- och då alternativen känns många och dessutom ganska mycket bättre, blir det ännu svårare att motivera ett inköp. I efterhand ångrar jag mig delvis. Jag hade velat följa det här vinet under några år. Jag tror kanske också att vinet är bättre än vad jag upplevde under denna tidiga kväll. Kanske ett utfall av vintrötthet? Wine Spectator ger 95 poäng med följande komentar: ”This has some toast to absorb, but it’s all there.”

(Jeb Dunnuck har inga noteringar om vinerna från Domaine Paul Autard i årgång 2007.)

Tja, allt kan ju inte vara guld som glimmar. Jag hade hoppats på en mer positiv upplevelse men jag ångrar inte besöket. Det hade givetvis varit kul att få träffa Jean-Paul men vem vet – kanske nästa gång. 2011 när alla 2009or lanseras?

Så var min första dag i Chateauneuf du Pape till enda. Ett behagligt lugn infinner sig i både kropp och själ. Även omgivningarna verkar ha gått ner i viloläge. Tempot är lågt och det känns som om verksamheten för denna dag är avslutad och i vingårdarna runt omkring sker inte mycket arbete. För min egen del återstår ett kort stopp hos Domaine de Ferrand och sedan bär det av ”hemåt” till familjen. En massa tankar virvlar runt i huvudet och mest funderar jag på hur i all världen jag ska hinna prova allt jag är intresserad av. Så många producenter och så lite tid. Dessutom är jag lite fundersam kring årgången – är 2007 så bra som jag hoppats på? I denna stund är jag inte helt övertygad. Egentligen var det nog mest hos Domaine de la Janasse det kändes som något extraordinärt. Ju längre veckan led så stärktes intrycket av att vissa lyckats bättre än andra men så brukar det ju vara varje årgång. Inget unikt för 2007. Fast nu snart fyra månader senare känns det som om 2007 är just så fantastisk som förhandsdiskussionen antytt.

”Imorgon är en annan dag” sjöng väl en känd schlagergeneral och så blev det i alla fall för mig. Tre nya producenter men betydligt färre viner och dessutom kortare besök. Första anhalten blev ett stopp där återigen högt ställda förhoppningar kom att grusas – jag som trodde jag skulle göra ännu ett fynd.

Knockoutdroppar!

Först är det som ett lätt slag under sparring - men ändå med tillräckligt eftertryck för att markera allvaret. Sedan kommer två jabbar – dessa har rejält med kraft och antyder att det gäller att se upp för nästkommande attack. Så kommer då först vänsterkroken och nästan golvar mig. Den raka högern som sedan träffar - slår knockout!

Så skulle man kunna sammanfatta intrycket av de fem provade vinerna. Sedan handlar det om i vilken ringhörna man hör hemma. Är man en del av Parkerfalangen så är det en fullträff men är man en del av motståndarfalangen så tycker man nog att det är en flåbuse till slugger som inte dansar så vackert i ringen och som därför får stilpoängsavdrag för avsaknad av elegans. Vem jag håller på är förhoppningsvis bekant vid det här laget. Enigheten bland anhängarna är stor och en del supportrar har redan delat ut 101 poäng till flaggskeppet!


Det är givetvis Domaine de la Janasse jag talar om och firmans Cuvée "Vieilles Vignes" i årgång 2007 som seglat upp som en favorit i förhandssnacket. På diverse forum har det gått att läsa om hyllningarna och om det inte räcker, så säger ju Parkers text en del om vad som väntar:

“It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development.”

Citatet ovan är hämtat från Bobs bedömning av ett fatprov och poängen sattes till 98-100. Jag tror med säkerhet att slutbetyget kommer att bli ett tal innehållandes tre siffror. I jämförelse med många andra stora viner som jag provade under resan, så visade inget vin på sådan urkraft som 2007 Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" gjorde.

Återigen blir det ett besök som inte direkt sprudlar av glädje och energi utan mest handlar om att prova vinerna under tystnad eller möjligtvis halvinspirerat tyst nickande och samtyckande. Det är klart att Isabelle Sabon ser att jag gillar det jag provar och Christophe Sabon smyger mest omkring i bakgrunden och småmyser. Jag har inte bokat exakt tidpunkt på förhand men anmält att jag tänker komma denna eftermiddag och dessutom meddelat vilka viner jag är intresserad av. Min spontana reaktion är att Isabelle inte har en aning om vem jag är eller att vi preliminärbokat på förhand. Nu är hon vänlig nog att visa runt mig i källaren och hon berättar när jag frågar men mycket mer än så är det inte. Hon är vänlig och jag får så mycket tid jag vill men hon verkar en aning besvärad av en liten pojke som hela tiden sliter och drar i henne och vill ha hennes uppmärksamhet. Jag förmodar att det är hennes son och en eventuell framtida stjärnvinmakare. Så småningom ansluter mamma Sabon (det vill säga den lille pojkens mormor) och allt lugnar ner sig en aning.

Egentligen är det lite lustigt att stämningen är så låg och att hela tillvaron på egendomen känns så sömning att man nästan skulle kunna tro att man hamnat hos en dussinproducent på väg mot ruinens brant. Att detta är en av de adresser i Chateauneuf du Pape som känns hetast med årgång 2007 är nästan omöjligt att förstå. Det gäller denna dag. Jag återvänder tre dagar senare och då råder kaos på parkeringen och även i butiken samt på lagret. Stället verkar svämma över av hugade spekulanter som inget annat vill än att handla vin i stora kvantiteter. Fast det är en helt annan historia.

När jag provar de viner jag anmält intresse för kommer så en annan person in i rummet/butiken och han verkar känna både Isabelle och Christophe. De samspråkar och verkar djupt inne i mer tekniska och djupgående frågor. Jag misstänker genast att killen som anslutit på något vis är i branschen men också att han inte är fransman. Detta visar sig stämma. Han erbjuds prova vinerna jag provar och när han vant gurglat runt vinet i munnen och med enorm pondus spottar ut det rakt i spottkoppen på en halmeters avstånd är jag ganska imponerad – det ser jäkligt tufft ut!

Han frågar mig om jag är svensk. Han har uppenbarligen sett min bil på parkeringen. Javisst svarar jag och undrar samtidigt vilken nationalitet han har. Österrikare säger han och tillägger att han jobbar i området hos en producent som heter Pegau. Då inser jag vem han är och att vi tidigare haft kontakt via e-mail. Han heter Andreas och förutom sin anställning hos Laurence Feraud driver han med sin hustru ett mindre pensionat med två rum inne i Chateauneuf du Pape. Vi hade tänkt hyra av dem ett par dagar men fastnade senare för ett annat alternativ utanför Avignon. Han minns också mig och världen känns plötsligt liten. Jag förundras återigen över att han som konkurrent står här och så vänskapligt umgås med syskonen Sabon. Alla ler och menar att det inte alls är några problem. Kunderna räcker till alla och egentligen är problemet det omvända – efterfrågan överstiger tillgången. Man har helt enkelt inte tillräckligt med vin att sälja. Dessutom tilläger Andreas att det oftast är samma kunder som besöker samma egendomar. Han menar att det finns en kundgrupp som kategoriskt besöker en viss grupp producenter och handlar av alla istället för att göra ett begränsat urval. Man samsas helt enkelt om samma kundgrupp och har ingen situation som kan liknas vid konkurrens. Intressant.

Domaine de la Janasse moderna historia började 1967 när Aimé Sabon kom tillbaks till egendomen efter avslutad militärtjänst. Han tog över från sin far och fortsatte precis som honom att sälja sin skörd till ett kooperativ i trakten vid namn Cellier des Princes. Detta ändrade sig 1973 då han beslöt sig för att bygga en egen källare och börja buteljera hela skörden under eget namn. Så kom 1991 då Christophe tog över från sin far och introducerade konceptet med flera olika cuvéer. Därefter anslöt sig systern Isabelle 2001 och därmed är hela familjen involverad i verksamheten. Man har även hjälp av den erkände konsulten från norra Rhône, Jean-Luc Colombo.

Namnet på egendomen togs från ett lieu-dit man hade parceller i, beläget högst uppe i nordöstra hörnet av distriktet. Övriga parceller är, förutom flera uppe i norr (däribland Chapouin), belägna i östra delen, i bland annat La Crau. Egendomen i sig ligger i utkanten av Courthézon, direkt i anslutning till A7/N7. Man har totalt 55 ha mark varav 15 ha ligger i AOC Chateauneuf du Pape (1 ha med gröna druvor). Resterande mark är fördelat med 6 ha i Côtes du Rhône Village, 17 ha i Côtes du Rhône, 12 ha Vin de Pays de la Principauté d'Orange och 5 ha är Vin de Table.

Man avstjälkar partiellt och till ungefär 80% beroende på årgången. Generellt hanteras all Grenache på betongtankar och foudres medan Syrah och Mourvedre jäses på stora ekfat och lagras i barriques. Man gör tre röda samt två vita viner med ursprung AOC Chateauneuf du Pape. Från övriga AOC och VdP gör man flera olika blandningar. Stilen betraktas generellt som traditionell vilket kan förvåna en del. Själv tycker jag vinerna är moderna men trogna sitt ursprung. Kanske har Robert Parker fångat det när han skriver:

“They have the intensity of the old-styled traditionalists, but the purity of a modernist.”

Jag beslutar mig för att undvika en situation där jag tvingas prova en massa vin jag inte är så intresserad av och berättar istället vika viner jag vill prova. Inga problem alls. Isabelle hämtar fram de fem vinerna och en fantastisk uppställning vin kommer nu att provas. Problemet är snarast att sammanfatta doft och smakintrycken. Det handlar om en så stor kvalitetsupplevelse att nyanserna och definitionerna av smakerna blir svår att beskriva. Jag glömmer liksom bort att söka efter den ena eller andra frukten, röda eller mörka bär, garrigue eller backelit. Det blir liksom totalupplevelsen som blir grejen. Därför kan kanske intrycken synas väl summariska men det beror inte på att detaljerna inte finns där utan på att jag snarast hade svårt att fånga dem – omtumlad som jag var.

Robert Parkers allmänna ord om Domaine de la Janasses presstationer med årgång 2007 kan vara på plats:

“Young Christophe Sabon, with his sister by his side and his father in the background, is doing as great a job turning out terrific wines as any vigneron in the world. With nearly 200 acres of vineyards, 45 of them old vines situated in Chateauneuf du Pape, there is enormous potential, all of it being exploited. The 1998s, 1999s, 2000s, and 2001s were all fabulous at this estate, the 2003s were slightly irregular as well as tannic, the 2005s were great, the 2006s are fabulous, and the 2007s may be the sine qua non of all his vintages.”

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône Villages "Terre d'Argile" har en mörkröd färg. Doften är först lite dammig som en grusväg sedan kryddor och viol. Lakrits och mörk frukt samt ett drag av chark/kött. Ett klart slutet aromatiskt intryck.

Smaken är stor, rik och närmast lite eldig. Rökig, koncentrerad med lakrits, violpastill och choklad. Ordentligt bett i eftersmaken. Ett mycket bra och gott vin med härligt rund frukt.

Det börjar bra men doftintrycket gör mig lite konfunderad. Så lite? Kanske är problemet att vinerna redan är öppnade och har stått kallt vilket gör att doften känns så sluten? I vilket fall som helst är helhetsintrycket mycket positivt. Det här är ett mycket bra vin i ett prisläge som känns mycket attraktivt. Fungerar utmärkt som ett ”finvin” till både vardag och fest. Modernt och charmigt i stilen. Görs av lika delar Grenache, Syrah och Mourvedre – ett klassiskt GSM vin med Côtes du Rhône Village som ursprung. Syrah och Mourvedre lagras på barriques (1/3 nya) medan Grenache får ligga på foudre. I mitt tycke utmanar detta mycket av standardvinerna från Chateauneuf du Pape och även från mer uppskrivna områden i södra frankrike. Jag sätter 92+ poäng och tror att den dagen doften kommer loss så ökar betyget med någon ytterliggare poäng. Robert Parker har bedömt vinet från fat och delat ut 91-93 poäng med slutklämmen: “it is an incredible example of a Cotes du Rhone-Villages”. Ca: 20 000 flaskor per år produceras av detta vin som kostar € 13,50 på plats.

2007 Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône "Les Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är jordig med mineralkaraktär och tydliga inslag av tobak, läder samt choklad. Återigen kött/chark och lakrits.

Smaken är mycket stor, rik och koncentrerad. Lakrits, violpastill och gummi. Kryddor, nötter (mandel) och en ganska eldig eftersmak. Syltade mörka körsbär och fikonmarmelad. Ganska tufft men oerhört gott!

Det här är kul. Ett vin som endast görs i 3000-5000 flaskor per år. Består av enbart Grenache från 60-80åriga stockar. 80% lagras på foudre och resterade andel på barriques. Ursprunget är Côtes du Rhône men kvalitén är mycket hög. Lika hög som de flesta producenters bästa viner från det finare distriktet. Ett bevis för att dagens appellationsgräns kanske inte är helt aktuell. Vinet ger utryck för mycket druvtypisitet och är gjort i en stil som mer liknar Barroches Pure. Läs gärna om en tidigare provad 2005a här. Ett lite ovanligt och udda vin som sällan marknadsförs ”öppet”. Mest för dem som redan känner till vinet. Inte ens på plats skyltar de med det. Själv kom jag första gången i kontakt med vinet via kompisen som lyckades lirka ut några flaskor vid ett besök. Jag hamnar på 94/95 poäng vilket är fantastiskt högt. Parker på 91-94 från fat med slutkommentaren: “It is one of the most extraordinary Cotes du Rhones I have ever tasted”. Kostar € 18,50 på plats.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape har en djupt purpurröd färg. Doften är ganska rökig med fikonkompott och kafferost. Svart/mörk i stilen av svartvinbärsfrukt.

Smaken är stor, koncentrerad och en aning sötfruktig med eldighet i den intensiva eftersmaken. Köttig med inslag av gummi och rökighet samt en lite rå ton av hav och sälta. Gott!

Riktigt bra men inte bättre än föregående vin. Denna känns något modernare i stilen och är enormt god samt lite tillgängligare än "Les Garrigues". Inte så stor produktion som man skulle kunna tro. Det görs mellan 15 000-18 000 flaskor per år och blandningen är 80% Grenache, 10%, Syrah och 10% Mourvedre. Vinet vilar till 80% på foudres medan resterande del mognar på barriques, varav 1/3 är nya. Jag sträcker mig till 94 poäng på plats. Den som hängt med tidigare vet att jag provat om en flaska på hemmaplan under sensommaren. Läs mer om den här. Som alla andra 2007or jag provat om hemma tyckte jag även detta vin var ännu godare då. Robert Parker anser att 93-96 från fat är ett lämpligt betyg och tillägger: “The 2007 Chateauneuf du Pape is Sabon’s finest example of this cuvee I have yet tasted.” Vill man köpa vinet kostar det € 27,- hos syskonen Sabon. Wine Spectator 92 poäng.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Chaupin" har en mörkt purpurröd färg. Doften är först lite dov och mörk i stilen med massor av fikonkompott och syltad frukt. Choklad, kryddor och parfym som av blommor i ett oförlöst paket.

Smaken är enormt intensiv och sötaktig med lakrits, violpastill och krossad choklad i kolasås. Fikon och Julkryddor i en lång och nästan oändlig eftersmak. Enorm koncentration.

Det här är ett stort vin. Återigen är doften lite sluten och det gör att man blir nästan chockerad när vinet kommer i munnen. Det fullständigt fyller ut hela gommen och inte en endaste smaklök förbli opåverkad. Ett mycket lovande vin. Givetvis är detta en typ av vin som inte faller alla på läppen och att dricka vinet så här pass ungt är kanske inte att rekommendera till alla. Även om de flesta 2007or smakar bra redan nu är koncentrationen i detta vin så hög att det säkert mår bättre av att få vila ett tag till. Ett av mina bästa vinminnen är samma vin i årgång 2001 för drygt tre år sedan. En omprovad flaska för ungefär ett år sedan var inte lika magisk men mycket bra. Läs gärna mer om den här. Betyget blir mycket höga 98 poäng men Parker har faktisk indikerat en ännu större potential med sina 95-99 poäng från fat. Han tillägger: “I have had so many terrific examples of the Chateauneuf du Pape Chaupin that it’s hard to say the 2007 is the finest of all, but it is truly an amazing, old vine Grenache cuvee.” Detta vin görs i hyfsat stora kvantiteter för att vara en prestigecuvée. Hela 12 000-16 000 flaskor årligen. Vinet görs av 100% Grenache från lieu-dit Chapouin där de äldsta stockarna lär vara planterade 1912. Det handlar således inte om selektering av fat utan ett vingårdsbetecknat vin från ett enskilt läge. Ungefär 70% vilar på foudres medan resten ligger på barriques, varav 25% är nya. För sin kvalitet ett ganska rimligt prissatt vin med sina € 40,- på plats. Wine Spectator 94 poäng.

2007 Domaine de la Janasse, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkröd och tät färg. Doften är något sluten med en mörk och dov framtoning. Sedan Julkryddor med gummi och lakrits samt choklad i Portvin. En arom av fikonsylt avrundar det hela.

Smaken är väldigt ren men syltig och söt av aprikoser och fikon i chokladsås. Eftersmaken är enormt lång och intensiv för att inte säga oändlig. Det finns en eldighet som inte stör mig det minsta men naturligtvis kommer av en förmodad hög alkoholhalt. Fulländat!

Trots att det föregående vinet är så stort som det är, blir ändå upplevelsen nu att detta är en Kejsare. Ett Majestätiskt och monumentalt vin. Så mycket kraft och koncentration i några få centiliter vin har jag sällan upplevt. Vinet går för knockout och det lyckas också. Smakupplevelsen är total och omvälvande. Det går inte att tala om nyanser och detaljer i dagsläget utan allt handlar om framtiden. Ett så gott vin idag men så fullpackat och oförlöst måste ju bara resultera i ett legendariskt vin på sikt. Doften är precis som i de tidigare vinerna något sluten men i detta är den störst. Detta är inget broilervin som bara handlar om yta, utan ett vin att likna vid en stuveriarbetare i de mörkaste hamnkvarter med en naturlig inneboende råstyrka som skulle göra ”Let’s Dance Magnus” grön av avund. Trots all kraft och intensitet så besväras jag inte alls av någon garvsyra eller utanpåliggande tanniner. Detta är som en torr variant av Vintage Port. Helt fantastiskt bra.

Jag skriver 99 poäng i boken men naturligtvis är det mest trams. Självklart är detta ett 100 poängsvin. Vad som ska hända i framtiden är svårt att säga men naturligtvis ska detta inte drickas nu utan få ligga till sig i många år. Däremot går det utmärkt att dricka vinet redan nu men då måste man ha tolerans mot smakrikedom. Det är inget sötkladdigt vin i ordets bemärkelse utan en superkoncentrerad fruktbomb. Ett vin i min stil och jag kommer inte under resterande besök att få uppleva något vin som puttar ner detta från tronen. Parkers recension från fat säger en hel del, 98-100 poäng med beskrivningen:

“The 2007 Chateauneuf du Pape Vieilles Vignes is one of the vintage’s most compelling wines. Most of the fruit for this offering comes from the estate vineyards in La Crau, and it is usually a blend of 80% Grenache (aged in tank and foudre) and the rest equal parts Syrah and Mourvedre that are kept in small barrels. Approxmiately 5,000-6,000 bottles are produced. It is hard to say whether this is the finest wine Christophe Sabon has made since taking over for his father, but what a profoundly great effort! It is an elixir of Chateauneuf du Pape with an inky/blue/purple color and an extraordinary nose of kirsch liqueur, black raspberries, licorice, truffles, graphite, and spice. The wine boasts enormous richness, incredible harmony, and a finish that lasts more than a minute. It is one of the most outrageously rich, concentrated, and perfect Chateauneuf du Papes I have ever tasted at this stage of development. It should last for 30+ years.”

"Vieilles Vignes" görs av 85% Grenache, 10% Syrah, 3% Mourvedre och resterande del övriga tillåtna druvor. Stockarnas ålder är mellan 60 och 100år och det produceras faktiskt så mycket som 10 000-15 000 flaskor årligen (det Parker skriver ovan är fel). Beståndsdelarna till vinet kommer från fyra olika parceller spridda från norr till sydöst och alla med olika jordmån. Vinet lagras till 75% på foudres och resterande del på barriques med andelen nya fat motsvarandes 40%. En butelj kostar € 54,- på egendomen. Wine Spectator 96 poäng. (Den som vill läsa vad jag tyckte om en provad 2005a kan göra det här.)

För att ta del av Jeb Dunnucks intryck i The Rhône Report går det bra genom att läsa här.

Domaine de la Janasse kvarstår givetvis som en favorit på min topplista även efter mitt besök. Detta är en i Sverige ganska okänd producent vilket är synd och skam. Jag har aldrig provat ett vin från firman som gjort mig besviken. Det är alltid stora och rika viner men aldrig överdrivna viner. Dessutom är det en av den nya generationens producenter som faktiskt varit med ett tag nu. Förmodligen har man nått en nivå där stabilitet och kvalitet känns mer garanterade än många av de nya producenter som kommit fram under 2000-talet.

Vid det här laget borde en lång dag ha nått sitt slut. Nu blev det inte riktigt så utan ytterligare en producent hann jag träffa innan det bar iväg till den väntande familjen (efter att hämtat ut mina viner hos Domaine de Ferrand). Nu var det kanske inte världens bästa idé att ge sig på ytterliggare smakprov för dels var gommen och sinnena slitna men framförallt kändes det osannolikt att något skulle kunna överträffa Domaine de la Janasses prestationer. Ek, ek och åter ek blev intrycket vid nästa anhalt.

Vänskapsband!

Som ett yrväder kommer hon invirvlandes och kindpussarna haglar på klassiskt franskt maner. Nu är det inte jag som står i centrum för Dominique Grangeons glädjeyttringar och uppmärksamhet utan ett Brittiskt par i övre medelåldern. De är sedan några år vänner och har etablerat ett något tätare förhållande än det normala som brukar gälla mellan köpare och säljare. Anledningen till Dominiques sena (och påtagliga) ankomst förklarar hon med en lunch i Orange som dragit ut på tiden och dessutom med alldeles för mycket rosévin. Som sällskap har hon haft Laurence Feraud från Domaine du Pegau och Karine Diffonty från Cuvée du Vatican.

Just detta gör mig först lite förundrad. Jag som trodde att alla i regionen var bittra konkurrenter och sysslade med intriger och falskspel. Det visar sig snarast vara tvärtom. Det råder en familjär stämning mellan producenterna och dessutom upplever jag att det förekommer vänskapsband mellan många av dem. Egentligen är det kanske inte så konstigt. Många har säkert följts åt i skolan, umgåtts via föreningsliv och lärt känna varandra genom den äldre generationen. Området är egentligen inte så stort och samhällena är inte större än att grannar har kontakt med varandra. Är man dessutom vinbonde så blir kanske gemenskapen ännu påtagligare. Faktum är att det känns ganska befriande och som besökare känner man sig välkommen i gemenskapen.



Vid min ankomst till Domaine de Cristia är jag lite försenad och anländer stressad med andan i halsen. Det hade jag inte behövt för Dominique är som ni förstått inte där. Istället möts jag av ett Brittiskt par som visar sig ha sommarhus i Bourgogne men besöker Chateauneuf du Pape regelbundet under sina vistelser i Frankrike. Medan vi väntar på Dominique serveras vi kaffe av mamma Grangeon. Det Brittiska paret och jag hinner bekanta oss med varandra. Han heter David och är som de flesta Britter både artig och belevad samt utrustad med talets gåva. Hans hustru minns jag tyvärr inte namnet på men det visar sig att hon inte gillar vin och deltar därför inte heller i provningen utan passar på att utföra lite andra ärenden. David däremot är en riktig vinälskare och samlare. Han investerar i vin från främst Bordeaux men även Bourgogne fast dricker helst vin från Chateauneuf du Pape. Kul tycker jag. Han berättar att han besökt området regelbundet under många år och hyser en speciell kärlek till söderns viner. Däremot investerar han aldrig i dem. De ska drickas anser han. Han berättar också att han lärt känna Dominique redan med årgång 2000 och att han sedan regelbundit besökt egendomen men även träffat Dominique i England under hennes resor dit. Att de har utvecklat vänskapsband kommer att bli uppenbart.

En som också besökte egendomen tidigt i deras karriär var Robert Parker. Dominique berättar att de en dag fick besök av Bob som hört ryktet om deras start med buteljering under egen etikett och han ville därför veta mer. Hon kan inte dölja sin tacksamhet för att han uppmärksammade dem tidigt och att det hjälpt dem mycket med hans beröm av framförallt premiären med "Cuvée Renaissance" i årgång 2000. Hon berättar att det är enormt svårt att sälja sina produkter på den inhemska marknaden som nyetablerad producent. Endast 10% av volymen säljs idag i Frankrike, resten går på export. Hon menar att den genomsnittlige franske vinkonsumenten misstror allt som är nytt och håller sig till de etablerade och redan kända egendomarna. Hon säger också att inte bara de själva utan hela regionen har mycket att tacka Robert Parker för. Om just Domaine de Cristia, skrev Parker nyligen följande:

“As I have indicated over the last few years, this is one of the superb newer producers in Chateauneuf du Pape.”

Idag drivs Domaine de Cristia av tredje generationen Grangeon. Det var 1942 som farfadern Etienne grundlade egendomen och hans son Alain tog sedan vid men även han fortsatte att sälja på bulk till négocianter. Ungefär 10% av volymen lär de ha behållit för eget bruk och försäljning till lokala bybor. På tur att ta över stod Baptiste som beslöt sig för att börja buteljera hela skörden under eget namn med årgång 1999. Ytterligare ett exempel på en företeelse vi sett förut. Enligt Dominique misslyckades dock det mesta med premiärbuteljeringen och mycket av det som nådde marknaden fick återkallas. Korkarna läckte. Nytt försök med årgång 2000 och speciellt då "Cuvée Renaissance" blev en succé. Denna kunde man dock inte lansera 2001 på grund av att brodern inte kunde hitta dokumentationen över cuvéens tillkomst och sammansättning.

Dominique berättar att man hade en tjej som utförde sin praktik på egendomen och Baptiste tyckte så bra om henne att de blev ett par. Tydligen slocknade glöden och de bröt upp och när så årgång 2001 skulle blandas insåg man vem som hade koll på receptet! Pappa Alain fick medla och därför kunde man återigen lansera cuvéen men först i årgång 2003. Så kan livet för en vinproducent också te sig.

Egendomen är belägen inne i Courthezon och markerna är spridda i den östra delen av AOC Chateauneuf du Pape. Man har totalt 21,5 ha mark som fördelar sig på 13 ha i Chateauneuf du Pape (varav 1 ha är planterade med gröna druvor). Resten är spridda mellan AOC Côtes du Rhône, Côtes du Rhône Villages och Vin de Pays. En del av marken ligger i ett lieu-dit med just namnet Cristia som i sin tur ligger granne med Rayas. Vinstilen anses tillhöra det man kallar halvmodern men om jag skulle ge mig på en klassificering tycker jag stilen är väldigt modern. De röda druvorna avstjälkas och i vissa år utför man samma typ av uppvärmning av druvmusten som Chateau de Beaucastel tillämpar. Detta för ökad extraktion. Sedan årgång 2008 är man certifierade av ECOCERT som Agriculture Biologique.

Man gör en herrans massa olika viner och dessutom har man en serie som baseras på uppköpta druvor. Nedan följer en sammanställning över de olika cuvéer från Chateauneuf du Pape som saluförs:

Chateauneuf du Pape Blanc ca: 5000 flaskor per år. Åldern på stockarna är mellan 20 och 50 år, blandningen utgörs av 30% Grenache Blanc, 30% Clairette, 30% Roussanne och 10% Bourboulenc. Vilar i 8 månader på ståltank förutom 10% som får ligga på nya barriques.

Chateauneuf du Pape Blanc "Vieilles Vignes" ca: 1200 flaskor per år från 50-70 år gamla stockar varav alla är Grenache Blanc. Vinet lagras i 8 månader på nya barriques.

Chateauneuf du Pape som kommer från ca: 9 ha och produktionen utgör årligen ungefär 36 000 flaskor. Druvsammansättningen är 80% Grenache, 15% Syrah och 5% Mourvedre. Genomsnittsåldern på stockarna är 50 år. Grenache lagras i cementtankar medan Syrah och Mourvedre lagras i 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Vieilles Vignes" gjordes första gången 2004 och har sedan lanserats alla efterföljande årgångar. Dock lär det inte släppas någon årgång 2008. Kommer från 1 ha med sandjord och utgörs av 100% Grenache. Åldern på dessa stockar är 70-80 år. Det görs ca: 3000 flaskor årligen och vinet lagras på 2-3 år gamla barriques.

Chateauneuf du Pape "Cuvée Renaissance" gjordes med start årgång 2000 och har därefter lanserats 2003, 2004, 2005 samt 2007. Inte heller denna cuvée lär lanseras i årgång 2008. Görs från 1,5 ha med 60% Grenache (50-100-åriga stockar), 30% Mourvedre och 10% Syrah. Årligen görs det ca: 6000 buteljer. Vinet lagras på barriques varav 25% är nya och resterande 2-3 år gamla.

I jämförelse med mitt besök hos Le Clos du Caillou kunde skillnaden inte vara större. Klanderfri engelska och en riktigt engagerad provningsledare. Dominique sprudlar av energi och glädje när hon berättar om egendomen och vinerna. Att jag sedan har turen att pricka in mitt besök samtidigt som det trevliga paret från England gör inte saken sämre.

Så till de aktuella vinerna:

2008 Domaine de Cristia, Vin de Pays des Portes de la Méditerranée "Grenache" har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med ljus röd frukt och en antydan till garrigue. Ingen märkvärdig eller stor doft att tala om.

Smaken är rund, örtig, fruktig med en aning kryddighet och smörkola. En antydan till grönhet även i smaken.

Nja, det här var knappast imponerande. Korrekt och helt okej som vin betraktat men någon stor upplevelse är det inte. Det känns generöst med 85 poäng men vinet är ju klart drickbart och i en stil som är trogen sitt ursprung. Ej bedömt av Parker. Vinet kostar € 5,40 vilket kanske inte direkt är prisvärt men inte heller avskräckande dyrt. Fast många viner för billiga pengar bjöd på betydligt större upplevelser. 100% Grenache under egna etiketten från Vin de Pays des Portes de la Méditerranée.

2008 Domaine de Cristia, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Doften är örtig med inslag av läder, tuttifrutti och annat sött godis. Vanilj och allmänt sötfruktigt. Kanske något större i doften än det föregående vinet.

Smaken är rund, söt och fruktig med jordgubbar, lakrits och en pigg syrlighet. Nästan lite bubbelgum och drag av macération carbonique.

Inte heller detta imponerar så speciellt men betyget blir något högre, 87 poäng. Ännu ej bedömt av Parker. Jag kan återigen känna att alternativen i detta segment är betydligt attraktivare från många andra producenter. Kan sträcka mig till att vinet är korrekt och helt okej att dricka men det bjuder inte på någon komplexitet eller spänning att tala om. Vinet görs av 100% Grenache och även detta buteljeras under egna etiketten. Priset är € 6,90.

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape har en ljus purpurröd färg. En större doft kommer nu ur glaset. Kryddigt med backelit, örter och viol. Kafferost och kanel.

Smaken är robust med tydliga tanniner och stramhet. Lakrits, med rå körsbärsfrukt och lite saffran. Lite egen i sin karaktär.

Inte heller detta var så värst imponerande eller omvälvande. Dock ökar kvalitén något och vinet bjuder på större doft och mer smak fast också lite mindre charm. Det blir 89 poäng vilket är lite generösare än Robert Parker som nöjde sig med endast 87 poäng. Snålt men detta är inget direkt insmickrande vin och jag kan förstå hans lite reserverade hållning. Jag tycker även att prislappen på hela € 23.- är helt i det blå och motsvarar inte alls den upplevelse vinet levererar.

2006 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en purpurröd färg. Doften är söt med kryddighet och lakrits med inslag av fatvanilj. Nästan syltig med kokos och mentol samt rostat kaffe. Choklad och karaktär av nya världen. Frisk och fräsch med en parfymerad slutknorr.

Smaken är sötfruktig med jordgubbar, lakrits och bärighet. Violpastill, finmalda tanniner och smörkola i den något eldiga eftersmaken. Lite lustigt så är smaken både stram och lite tuff med en viss torrhet, trots den annars söta framtoningen.

Kvalitetsstegringen är nu påtaglig. Det händer mycket mer i både doft och smak. Framtoningen är trots att det är ett stort vin, mera elegant och feminint än man skulle kunna tro. Det här är ett läckert vin som är ganska tillgängligt redan nu. Insmickrande i sin stil men med rejäl lagringspotential. När 2007an senare dök upp blev dock årgångsskillnaderna uppenbara. Jag sätter 95 poäng vilket är högre än Parkers 93 poäng. Återigen känns de lite låga. Jag inbillar mig att 2006orna utvecklats bättre än vad han trott. Rabatten på priset antyder ändå att man haft något svårt att sälja detta vin. Priset är € 40.- vilket är ganska mycket lägre än för det ett år yngre vinet.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape ljus purpurröd färg. Doften är stor och örtig med kryddor som kanel och lavendel. Lakrits och gummi.

Smaken är rund och mjuk med ett bärigt intryck. Lakrits, kryddor och körsbär. En aning gummi och eldighet i eftersmaken. Tanniner fast elegant och tillgängligt. Ett gott vin.

Absolut bättre än 2006an. Större och rikare i allt. Ett bra vin med framtiden för sig. Det blir faktiskt 93 poäng och det är något mer än Parkers 90-92 från ett fatprov. Spännande att se vad alla dessa bedömningar gjorda från fatprov kommer att ta vägen. Priset känns lite mer motiverat för denna årgång men det är ändå onödigt högt jämfört med många andra egendomar. Vinet kostar € 24.- på plats.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes" har en mörkt purpurröd färg. Det doftar kryddor och massor med nymalet kaffe. Choklad, kola, fikonkompott och kokosfett. Massor av mörk frukt med en aning bränd karaktär. Violer, torkad frukt och julkakor av ingefära och kanel. Animalsikt och närmast djuriskt mot slutet. Här finns det potential.

Smaken är söt med jordgubbar, kola och lakrits. Tanniner, eldighet och en stor samt lång och intensiv eftersmak som nästan är tuff. Fikon, gummi och Portvin. Mineralighet som en gjutjärnsgryta. Snackar vi utryck som “packat och fullt av framtidspotential” så är det här vinet ett lysande exempel på detta.

Min nyfunne Brittiske vän ler och säger att han förstår varför “you know who I mean” gillar det här. Han tänker givetvis på Bob. Han har från fatprov bedömt vinet till 95-98 poäng med tillägget: “This is prodigious stuff that should age into a monumental bottle of Chateauneuf du Pape in 7-10 years.” Jag håller med om texten men inte riktigt betyget. För mig blir detta lite svårbedömt. Det är ett kraftpaket utan dess like men det är samtidigt lite oförlöst och hårt. Jag kan inte helt förlika mig med vinet under provningen men senare ska jag få chansen att prova vinet i ensamhet och då övertygar det mer. Jag får totalt sett ett mycket stort spann under de dagar jag följer vinet. Jag varierar mellan 94 till 97 poäng men jämkar så småningom till 95/96 poäng och inbillar mig att det kommer att kännas försiktigt när vinet fått lite mognad. Lite för mycket av allt just nu och därmed något svårbedömt. Kostar hela € 52.- och är firmans dyraste vin. Värt så mycket pengar kan kanske aldrig vin vara men i förhållande till övriga marknaden så får det anses helt okej. Det görs ju faktiskt endast 3000 flaskor av vinet per år. Wine Spectator 96 poäng.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Renaissance" har en mörkröd och intensiv färg. Doften är stor med kryddighet och medicinalkaraktär. Nästan som gasbinda. Backelit och animalsikt med julkryddighet, choklad och kokos samt fikon och malört. Oerhört förföriskt i doften men också svalt och läckert i den varma stilen. Doften är för mig större och elegantare i det här vinet jämfört med det förra.

Smaken är ren och frisk med en intensiv samt koncentrerad eftersmak. Choklad, kola, lakrits och påtagliga, nästan tuffa, tanniner. Fikon och syltade körsbär med en härlig rondör. Mycket gott!

Det här vinet tilltalar mig direkt och jag faller för det. Jag känner att jag på något odefinierbart vis gillar detta bäst. Jag är också tryggast med betyget för det här vinet och sätter ganska direkt 95/96 poäng som inte ändras över de dagar jag sedan följer vinets utveckling. Robert Parker nöjde sig med betyget 93-96 poäng från fat och tillade “This should be one of the more remarkable wines from the vintage and capable of lasting two decades or more.” Vinet är något billigare än det förra och kostar € 48,- på plats. Så görs det ju också dubbelt så många buteljer per år. Wine Spectator 95 poäng.

2007 Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape "Vieilles Vignes Blanc" har en ljusgul färg. Doften är stor och fet med ett vaxigt intryck. Apelsinskal och citrusfrukt. Ganska liten men fin doft.

Smaken är eldig, kryddig med fatinslag och varma toner. Ändå friskt. Apelsin, melon och citrus.

Det här smakprovet kommer lite olämpligt. Jag ber om att få prova vinet och Dominique plockar fram en redan öppnad flaska. Hon är först lite tveksam efter att ha doftat och smakat på vinet men beslutar sig för att låta mig få prova. Efter allt rött och de sista lite tuffare vinerna så kommer inte detta helt till sin rätt. Jag tycker att det känns lite orent och faktiskt även ointressant. Kanske är det jag, kanske är det en dålig flaska eller så är vinet så här. Jag landar på 89 poäng vilket för en gångs skull är lägre än Parker som ger 90 poäng. Vinet kostar € 38.- på plats.

För den som önskar läsa vad Jeb Dunnuck tyckte i sin The Rhône Report går det bra här.

Efter avslutad provning frågar Dominique mig om jag vill ha en öppnad flaska från provningen med mig (flaskorna har ungefär 2/3 av innehållet kvar). Självklart vill jag det och hon föreslår 2006 "Vieilles Vignes" eftersom jag varit lite obeslutsam kring denna. Jag accepterar men hon ser min fundersamhet och undrar om jag kanske vill ha någon annan istället? Plötsligt säger hon att jag kan ta en flaska till. Kanske samma vin från årgång 2007 så att jag kan jämföra dem? Hon ser återigen att jag har beslutsvånda och när jag börjar svamla om att jag är ganska säker på min sak när det gäller 2007 "Renaissance", klämmer hon i med att jag kan den med mig också. Därför får jag under loppet av tre kvällar chansen att följa dessa tre viner och då visar de delvis upp en annan sida.

Det är tydligt att årgång 2007 är betydligt mer koncentrerad än 2006. Det är också tydligt att tillsatsen av Mourvedre i "Renaissance" gör vinet mer klassiskt och elegant med en svalare och mineraligare framtoning. Kanske inte mindre koncentrerat men mer balanserat. Detta är något som jag upplever som tydligt för just årgången – att vinerna med en stor andel Mourvedre upplevs som något friskare än de viner som innehåller hög andel (eller endast) Grenache, vilka framstår som betydligt mer kompakta och sötfruktiga. Inte desto mindre är det just 2007 "Vieilles Vignes" som efter tre kvällar framstår som det bästa vinet. Jag är ganska övertygad om att jag kommer att älska det vinet när det blir dags för omprovning.

Nu gäller det att samla kraft och snabbt jaga vidare till nästa ställe – ett besök jag verkligen sett fram emot. Även om stämningen inte kommer att bli lika hög som hos Cristia, blir upplevelserna av vinerna total. Jag kommer inte att prova bättre viner under resten av vistelsen men det viste jag knappast då – tänk vad de åstadkommit, dessa Sabonare!

Änkan, Källarmästaren och Konsulten!

Tänk att det behövdes tre personer för att axla det arv Jean-Denis Vacheron lämnade efter sig vid sin tragiska död i en trafikolycka 2002. Han hade gjort allt rätt och fått mängder av beröm från både vinälskare och vinkritiker världen över. Inte minst av Parker som hade delat ut 99 poäng två gånger för La Réserve. Så kom också de legendariska 100 poängen med årgång 2001 men då var det för sent. Det var den sista årgången Jean-Denis hann skörda - men aldrig själv fick uppleva resultatet av.

Idag axlar hans änka Sylvie ansvaret med hjälp av Bruno Gaspard, som ser efter egendomen och konsulten Philippe Cambie, som har ett finger med i syltburken. För att vara helt korrekt fanns Cambie med redan 2001 och Sylvie var från början i högsta grad delaktig i verksamheten vid sidan av sin man. Bruno Gaspard tror jag dock äntrade scenen efter Jean-Denis bortgång.



Le Clos du Caillou är en ganska välkänd egendom men under åren efter Jean-Denis Vacheron bortgång falnade glansen något men nu verkar man vara tillbaks bland de stora igen. Man gör ganska många olika cuvéer men inte så stora kvantiteter som man skulle kunna tro. Man har 8,5 ha i AOC Chateauneuf du Pape som ger rött vin och även ynka 0,57 ha planterade med vita druvor. Förutom detta äger man 44 ha som enligt många tyckare tillhör det bästa av det som är AOC Côtes du Rhône. Enligt sägnen borde även stora delar av denna mark ha tillhört AOC Chateauneuf du Pape idag om det inte vore för att dåvarande ägaren, 1936 beväpnad med ett gevär, motade bort inspektörerna som skulle definiera appellationsgränsen. Om detta är helt sant eller ej vet jag faktiskt inte för jag har även läst att det berodde på att man inte ville betala de pengar som krävdes för att erhålla den högre statusen. Egendomen och vinmarken gränsar till berömda Chateau Rayas marker och ligger i den östra delen av appellationen som tillhör kommunen Courthézon, vilken utgör cirka 21% av arealen. Denna östra del som normalt är varmare än övriga området.

Le Clos du Caillou kom i familjen Pouizins ägor 1956 och redan då lär man ha buteljerat vin under eget namn. Det mesta av skörden såldes dock och det var först med generationsskiftet 1995/1996 man på allvar började satsa på vin under egen etikett. Det var då Claude Pouizin lät dottern Sylvie och svärsonen Jean-Denis Vacheron ta över driften av egendomen. Jean-Denis kom från Sancerre där hans familj sedan länge ägnade sig åt vinodling. Framgången blev så småningom total och resten är historia som det brukar heta.

Stilen på vinerna får nog betraktas som modern och man jobbar med avstjälkning (röda) samt både ny ek och barriques i lagringen. Man gör en väldig massa olika cuvéer och att gå igenom dem alla tar för mycket tid och plats. Av Chateauneuf du Pape gör man tre röda cuvéer, Les Safres - 95% Grenache och resten övriga druvor (ca: 10 000 flaskor), Les Quartz – 85% Grenache och 15% Syrah (ca: 10 000 flaskor) och Réserve – 60% Grenache, 20% Syrah och 20% Mourvedre (årgång 2007 är dock blandningen 70% Grenache med 30% Mourvedre) (ca: 6000 flaskor). Även en vit Les Safres görs på Roussanne, Grenache Blanc och Clairette (ca: 2400 flaskor). Ännu fler varianter av Côtes du Rhône har gjorts och görs. Kvalitén på dessa är ofta väldigt hög och brukar kunna jämföras med de flesta viner från Chateauneuf du Pape.

Mitt besök på egendomen var inte planerat i förväg utan jag åkte förbi Le Clos du Caillou mest för att prova vin. Jag hade haft mejlkontakt med Sylvie i förväg och hade koll på vilka viner som var tillgängliga och deras prisläge. Att prova och handla vin på egendomen är enkelt och ingen förhandsbokning behöver göras. Om man vill besöka källaren måste man däremot boka på förhand. Nu hade jag inte bokat utan besöket kom därför att koncentreras kring att prova de tillgängliga vinerna. Olikheterna mot mitt föregående besök hos Domaine de Ferrand kunde inte ha varit större. Nu handlade det om ett möte med en anställd som knappast talade engelska eller brann av iver eller engagemang att upplysa mig om vinerna och egendomen. Därför raskt till mina egna intryck av de provade vinerna:

2008 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône har en ljus purpurröd färg. Det doftar bärigt med smörkola, fatvanilj och jordgubbar med en aning backelit och örter på slutet.

Smaken är ganska ung, grön och örtig med en frisk fast kort eftersmak med en aning beska. Ganska anonym frukt och ingen stor smak att tala om.

Ett enkelt men korrekt vin. Årgången lyser nog också igenom och detta tillhör inte firmans mest prestigefulla viner. Faktiskt är det ganska svårt att sätta fingret på någon specifik karakteristik. Ett vin avsett för okomplicerad konsumtion och för mig ett vin i 85/86 poängs nivå. Parker har ej bedömt vinet och inga andra auktoriteter heller vad jag kan se. Priset på plats är € 7.-

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Bouquet des Garrigues" har en mörk purpurröd färg. Doften är kryddig och stor med smörkola, vanilj och fetma. Solvarm fruktighet.

Smaken är frisk, koncentrerad med jordgubbar och choklad. Lång, intensiv och nästan eldig eftersmak med lakrits och violpastill. Gott!

Ett hederligt och gott vin med potential för både den goda middagen och ett par år i källaren. Så kan man summera intrycket. Jag gillar detta och om jag drev restaurang skulle denna typ av vin vara självskriven som ”husets röda”. Det blir 90 poäng vilket är precis vad Parker gav som sitt betyg med tilläget: “It is a sexy, mouthfilling wine that is sure to please both the palate and the purse.” Priset är € 9,50.

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Les Quartz" har en mörkt intensiv röd färg. Doften är bärig med vanilj och söt frukt. En aning blodigt kött med kryddighet, rostat kaffe och solvarm karaktär.

Smaken är koncentrerad med sötfruktighet på gränsen till syltighet. Jordgubbar, sötlakrits med viss beska i den långa eftersmaken. Kaffetoner och fatvanilj samt choklad. Godare!

Ett riktigt bra och välgjort vin. Mer av allt jämfört med det föregående vinet. Kanske ger också den högre andelen Syrah (15%) detta vin lite mer struktur och kraft. Ett klockrent 91 poängsvin i min värld. Så även i Parkers. Bob ger också 91 poäng med slutklämmen: “this serious effort is accessible.” Priset är € 12,50.

2007 Le Clos du Caillou, Côtes du Rhône "Réserve" har en mörkt purpurröd färg. Doften ger ett intryck av rostade fat med vanilj, choklad och fikonkompott. Smörkola, julkryddor, backelit och sötlakrits med blommighet. Klart animaliska och kryddiga (garrigue) inslag. Chark, svett och grillat kött med peppar. Aprikoser och björnbär. Friskheten är mitt i allt det söta oerhört tydlig med minerallitet som nästan ger frukten ett svalt intryck i näsan. Sublimt!

Smaken är mycket viskös med massor av tjock och koncentrerad fruktighet. Fikon, choklad och sötlakrits samt violpastill. Salmiaklika och pulvriga tanniner i den intensiva och långa eftersmaken. Bra bett i smaken, nästan som Rom & Cola! Gräddigt med ganska låg syra och massor av hedonism. Aprikospuré och drottningsylt som värsta Aussieshirazen. Godast!

För sitt enkla ursprung är det ett imponerande vin. Många Chateauneuf du Pape producenter skulle vara mer än nöjda med en så hög kvalitet i sina viner från det finare AOCet. Kanske kan någon bli orolig för att detta är för sött i sin stil med tanke på min beskrivning. Det behöver man inte bli. Vinet är väldigt balanserat i sin rikedom och det blir aldrig klumpigt eller simpelt. Detta vin innehåller förutom Grenache (85%) även Mourvedre (15%) vilket ger en mer robust karaktär åt vinet. Riktigt gott smakar det och jag gav vinet 94/95 poäng på plats. Jag har även provat om vinet en gång hemma med exakt samma poängbedömning. Parker är betydligt snålare med sina 91 poäng fast i texten kan man skönja en större potential: “Year in and year out, Domaine du Caillou’s finest Cotes du Rhone offering is the Le Clos du Caillou Reserve. The 2007 boasts a superb bouquet of blueberries, blackberries, cassis, scorched earth, grilled meats, and licorice. This full-bodied, pure effort possesses gorgeous purity as well as a superb finish. I would not be surprised to see it evolve for a decade.” Om man är spekulant kostar en butelj € 16,50.

2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Les Safres" har en mörkdjup röd färg. Det doftar jordgubbar, fikonsylt och lite backelit. Choklad, kola, vanilj och godistoner överlag. Enormt mycket frukt.

Smaken är sötfruktig med smörkola, kokos och intensivt rund hallonsyrlig frukt. Ren, snygg frukt med ett friskt intryck.

Återigen ett korrekt och gott vin som inte imponerar så mycket för sin struktur som för sin njutbarhet och friska fruktighet. Kanske inte så komplext men hederligt gott. Jag sträcker mig till 92 poäng vilket är lite högre än Bobs 89-91 från fat. Firmans basvin och instegsmodell i Chateauneuf du Pape sortimentet men enklare än det förgående vinet och knappast värt sitt högre pris i form av € 22,50.

2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Les Quartz" har en djup och närmast blåröd färg. Det doftar kokos, viol, choklad och solvarm söt frukt. Blommigt och vaxigt med kolasnören och en enormt inställsam direkthet. Fantastsikt läcker doft.

Smaken är god och sötfruktig med massor av choklad och kola. Jordgubbssylt, kokos, sötlakrits i en lång fin eftersmak. Frukten känns på gränsen till kokt, sötkladdig och aningen besk. Kanske lite för mycket?

Man skulle kunna tro att jag älskar det här? Fast inte riktigt. Det blir nästan för mycket av det goda. Jag får lite känsla av överekad vaniljbomb från Rioja. Jag vet inte vad som inträffar men jag går tillbaks och jämför flertalet gånger med 2007 Côtes du Rhône "Réserve" och jag tycker att det vinet är betydligt bättre balanserat med en svalare fruktighet. Ändå måste poängen bli hög, 94 stycken. Parker från fatprov landade på 92-95 poäng. Han tillägger: “A layered, gorgeous, grand cru red Burgundy-styled Chateauneuf with excellent purity, freshness, and depth.” En sådan Bourgogne skulle jag vilja prova!

Jag köper faktiskt inga flaskor med mig och eventuellt kommer jag att få ångra mig. Jag är ganska säker på att jag kommer att få prova om vinet någon gång och kanske blir det då med bitterhet eftersom jag tror att det finns en stor sannolikhet för at vinet tar sig enormt med lagring. Priset på plats är € 38.-

Tyvärr får jag inte prova 2007 Le Clos du Caillou, Châteauneuf-du-Pape "Reserve" med sina 95-98 poäng från Bob och dessutom framröstat som Danmarks bästa Chateauneuf du Pape. Läs mer om det här (längst ned på sidan). Det gick däremot utmärkt att handla vinet och då kostar en butelj hela € 55.- på egendomen.

Jag har inte hittat några referenser till vad Wine Spectator tyckte men däremot så har Jeb Dunnuck (The Rhône Report) testat alla vinerna och hans omdömen finns här. Det är väl egentligen endast 2007 Châteauneuf-du-Pape "Les Quartz" som vi inte är så överens om.

För att runda av det hela har jag lagt in Robert Parkers syn på egendomen och dess vin här nedan:

“Year after year, this estate continues to produce some of the finest Chateauneuf du Papes and Cotes du Rhones.”

“Along with the Coudoulet of Beaucastel, the limited Cotes du Rhone cuvee from Vieille Julienne, Domaine Janasse, and the Cotes du Rhones made by Alain Dugas at La Nerthe, this estate produces the finest Cotes du Rhones of the appellation.”

Bra viner och enkelt samt tillgängligt att prova dem i en trevlig lokal. Speciellt minnesvärt blev dock inte besöket utan det kom snarast att bli en provning under tystnad. Det kan man knappast säga om nästa anhalt. Där rådde en hög stämning under ledning av ett riktigt yrväder. Ett av de trevligaste och vänskapligaste mötena – dessutom fick jag med mig tre av de öppnade buteljerna för fortsatt provning på egen hand. Sådant ger alltid pluspoäng…